sistochminst

Nu vet jag att Du finns där! Fast jag går här med mammakläder och en putande mage så är det ändå helt magiskt att höra Ditt hjärta! Det galopperar på och det är det enda som räknas. Vad märkligt det är....allt kom tillbaka från graviditeten med Agnes. Den enorma ångesten sekunderna innan barnmorskan hittar hjärtat och sedan är allt precis som det ska vara. Hade inte Agnes varit med idag så hade jag nog börjat storlipa men Agnes såg redan så förundrad ut över vad "tanten" gjorde med mig så det var bara att bita ihop. Lilla knyte....Du finns och snart kommer jag känna Din rundor där inne! I morgon går jag in i v 16. Barnmorskan hörde att Du härjade runt så jag tror att Du är en kille ;) Du får gärna vara en tjej så vi kan använda syrrans alla fina kläder fast å andra sidan så kan Du kanske ha hennes rosa glittriga kläder också...någon måste ju vara pionjär! Vi får väl se vad Du är men den här gången känns annorlunda utan att jag egentligen kan sätta fingret på det eller jo, jag känner mig sjaskigare och gråare men med Agnes så kände jag mig som en solstråle hela tiden (och det beror inte bara på att jag precis har haft min första maginfluensa!). Jag tycker att jag redan ser tjockare ut i ansiktet också! Jag hade gått ner ett kilo vilket betyder att jag egentligen gått upp något kilo för jag hoppas verkligen att jag tappat mer än ett kilo efter maginfluensan! Vi ska ha en bäbis!!!! Jag plågar mig själv alltför ofta med att titta på märkliga förlossningsprogram....varför? Kvinnor ligger och skriker och det är kaos och barn blir dåliga och det är sugklocka hit och tång dit. Jag vill inte....snitt fungerade alldeles utmärkt för mig.