Första steget är över! (2009-11-27)

Jag gick in i v 13 i torsdags så nu är värsta faran över för Mini i magen. I onsdags var jag och Agnes på första besöket hos min underbara, underbara barnmorska. Det var så kul att se henne igen och vi satt nog och pratade i drygt en timme. Jag berättade om min olustkänsla inför förlossningen och varför jag känner så och att jag samtidigt är rädd för babyns skull om jag får ett snitt. Hon lugnade och förklarade att vid ett planerat snitt så är det en förhöjde risk för andningsproblem första dygnet efter snittet. Med andra ord så var det inte därför Agnes slutade andas här hemma när hon var några veckor. Dessutom berättade hon att vid akuta snitt är det ingen förhöjd risk för andningsproblem eftersom det tydligen är värkarna som är avgörande för barnet. Har man fått värkar så spelar det ingen roll om barnet snittas eller om det föds fram. Vi bestämde i alla fall att vi skulle ta förlossningspratet längre fram. Alla värden var jättebra. Det blev en del viktprat eftersom jag väger ca 5 kg mer än vad jag gjorde vid den här tiden med Agnes. Jag förstår ju att jag inte kan börja banta NU men det är helt ok att hålla igen på onyttigt och kolhydrater. Jag åt väldigt mycket skräp när jag väntade Agnes och gick upp 13 kg så jag kan kanske ändra på den ovanan i alla fall. Den 16 december är det dags att lyssna på hjärtljudet och jag får fjärilar i magen när jag tänker på det....iiiiiihhhh. Jag kommer med all säkerhet börja lipa när jag hör det. Det är så stort. Jag kan inte fatta det än. Till sommaren har vi minst en liten till....åååååh, vad jag längtar.

Underbara storasyster Natta hade en underbar fråga en morgon när hon skulle cykla till skolan. Jag och Agnes satt som vanligt i hallen och vinkade av henne.
"Linda, du vill ju ha fler barn...."
"Mmmmmm....."
"Vill du ha en tjej, en kille eller adoptera?"
"Eeehh...jaaa, det spelar väl inte så stor roll och visst kan vi väl adoptera men....jaaa....eeeh?"
"Om ni ska adoptera så vill jag i alla fall att ni adopterar en treåring"
"För att....?"
"De är så söta i den åldern!"
"Jovisst...men...."
"Och då kan ju Agnes vara storasyster ändå........(tystnad, tänka, tänka, tänka).....eller vänta, det blir ju konstigt....."
"Du får nog cykla till skolan nu....."

Som jag skrattade sen. Hon är helt underbar i sina kommentarer och funderingar! Älskade unge!

En vecka kvar...(2009-11-18)

Om en vecka ska jag börja lugna ner mig för då har det gått 12 hela veckor. Om en vecka ska jag dessutom på mitt inskrivningssamtal och jag är så glad över att jag fick samma barnmorska som förra gången. Hon var helt underbar. Jag har redan börjat fundera på namn men inget av namnen accepteras av min sambo...suck...om jag får bestämma blir det kanske något av följande:

Lilly
Ingrid
Tove
Signe
Liv
Astrid

Thor
Elof
Olle
Helge
Alfred
Tage


  • Du är gravid i vecka 11+0.
  • Bebisen är c:a 40 mm. *
  • Du har klarat av 27% av graviditeten.
  • Din bebis väger nu ungefär 8 gram och är 4.4 till 6.1 cm från huvud till rumpa, ungefär motsvarande en stor lime! De tre kommande veckorna kommer längden att fördubblas. Huvudet är fortfarande oproportionerligt stort och utgör nästan halva fostrets längd.

     

    Du närmar dig nu slutet av den första trimestern och din livmoder är nu så stor att den tar upp den största delen av ditt bäcken och kan hos en del kvinnor redan kännas i nedre delen av buken.

    Vecka 11 är den sista veckan innan din bebis lämnar embryostadiet och blir ett foster. Bebisens naglar bildas den här veckan, och de yttre könsorganen börjar att anläggas för att bli färdiga om tre veckor.

    Antalet blodkärl i moderkakan ökar drastiskt för att kunna försörja bebisen med näring och syre som behövs för den fortsatta utvecklingen. Innuti bebisen uvecklas de intre organen och matsmältningssystemet.

    Som en förberedelse för amningen kan din bebis redan svälja. Den kan också kissa ut det fostervatten som den sväljer. Fostervattnet förnyas kontinuerligt. Den lilla sparkar och rör sig, men är alldeles för liten ännu för att du ska kunna känna det.

    Alla viktiga organ har anlagts vid det här laget och fungerar till största delen som de färdigutvecklade organen, men de behöver fortfarande öka i effektivitet och storlek.

    Vecka 11 är den sista veckan innan din bebis lämnar embryostadiet och blir ett foster. Bebisens naglar bildas den här veckan, och de yttre könsorganen börjar att anläggas för att bli färdiga om tre veckor.

    Antalet blodkärl i moderkakan ökar drastiskt för att kunna försörja bebisen med näring och syre som behövs för den fortsatta utvecklingen. Innuti bebisen uvecklas de intre organen och matsmältningssystemet.

    Som en förberedelse för amningen kan din bebis redan svälja. Den kan också kissa ut det fostervatten som den sväljer. Fostervattnet förnyas kontinuerligt. Den lilla sparkar och rör sig, men är alldeles för liten ännu för att du ska kunna känna det.

    Alla viktiga organ har anlagts vid det här laget och fungerar till största delen som de färdigutvecklade organen, men de behöver fortfarande öka i effektivitet och storlek.


    Mindre än två veckor kvar....(2009-11-13)

    Sedan har de j-kla riskiga 12 första veckorna passerat. I veckan var vi nere i Skåne och jag kände mig illa tvungen att berätta för de jag träffade. Min mage ser ut som en fem-månaders mage eller en tjock mage....stor i alla fall. Känns bättre att säga "jag är gravid" än att säga "jag har gått upp 5 kg"....båda sakerna stämmer ju :)

    Nu har jag haft 38-39 graders feber i tre dygn, ont i kroppen, snuvig och nyser men inte förkyld, torrhosta och trött, trött, trött. Just det, jag hade ont i halsen de två första dagarna också och nu har jag en fruktansvärd huvudvärk. Snarlika symptom på svininfluensan. Jag har proppat i mig en massa Alvedon men febern och huvudvärken vill inte ge med sig. Jag är inte orolig för min egen skulle utan tänker mest på lilla Skrutten i magen och lilla Agnes här hemma. Agnes är störtförkyld och har feber. Idag kom syskonen hit och jag försöker hålla mig undan Natta så hon inte blir smittad med tanke på hennes astma och allergi. Usch, usch...vi får hoppas att det bara är en vanlig febervecka eller något...

    Hittade det här från Sjukvårdsguiden.

    Om du har något av följande symtom kan du ha svininfluensa. De typiska symptomen är:

    - plötslig feber (hög kroppstemperatur på 38 ° C eller över), och

    - en plötslig hosta.

    Andra vanliga symptom vid svininfluensan kan vara:

    - huvudvärk

    - trötthet

    - frossa

    - muskelvärk

    - ledvärk

    - diarré och orolig mage (ev. kräkningar)

    - halsont

    - rinnande näsa

    - nysningar

    - aptitlöshet

    Viktigt är att ta tempen då feber är ett av de viktigaste symptomen på svininfluensa. Om dessa symptom stämmer in kan du ha svininfluensa. 

    Eftersom jag inte har aptitlöshet så kan det ju inte var grissjukan :) Nu ska jag lägga mig...trött!


    Andfådd! (2009-11-07)

    Phu...vad jag flåsar. Jag tycker att jag är ganska van att vara ute och gå med Agnes men nu kan jag inte gå upp för trappan utan att bli helt andfådd. Jag blir till och med andfådd av att prata i telefon....utan att vara upprörd! Märkligt det här med att vara gravid...men jag älskar det. Jag står och tittar på min fläskmage i spegeln och låtsas att det är en gravidmage...och att det är därför som inga kläder passar längre. 

    Den här grisinfluensan. Suck. Tänk om jag hade alla svaren. Jag struntar faktiskt i mig själv men är lite orolig för bäbisen i magen och för Agnes. Tänk om vaccinet påverkar bäbisen. Jag vill verkligen inte vaccinera mig nu i alla fall när det är så mycket som händer med lilla skruttelutten... och Agnes..hur ska jag skydda henne? Behöver jag skydda henne? Egentligen vill jag nog gräva ner mig i ett skyddsrum med familjen och vänta där tills de säger på radion att faran är över. Det här tjatet om att det är en samhällsskyldighet att vaccinera sig gör mig vansinnig. Nej, det är det inte. Vi har vissa skyldigheter i det här landet som att betala skatt t ex men det finns även något som heter rätten att få bestämma över sin egen kropp. Om jag inte vill vaccinera mig så är det mitt ansvar och alla pratar om riskgrupper hit och dit. De var ju de första som fick vaccinet så de behöver ju inte gnälla om mitt samhälleliga ansvar....örk...jag köper resonemanget att det är bra om jag vacccinerar mig för då har Agnes en mindre som hon kan bli smittad av men ska jag tvinga alla i Agnes närhet att vaccinera sig? Dessutom kan du bära runt viruset även om du är vaccinerad....så det så! Örk för det här i alla fall...och varför behöver vi nu bara ta en spruta och inte två. De verkar ju verkligen ha koll på det här...verkligen. Jag har fortfarande tid på mig att bestämma mig och eftersom jag inte har en förvaltare som styr över mig så är jag fullt kapabel att fatta mina egna beslut över min egen kropp.

    Däremot har jag ingen kontroll över min vikt. Inget godis och ingen alkohol (så klart) på över en månad och jag växer ändå...suck...fast det är ju min gravidmage....yeah right...fast jag ser verkligen höggravid ut och det börjar verkligen bli läge för att meddela omgivningen..och jag är bara i vecka 10. 

    Åh, vad jag längtar efter vår lilla tvåa och vad jag oroas över vår lilla underbara etta. Hur ska vår lilla gulliga Agnes fixa det här?

    Vecka 9+0 (2009-11-04)

    Foster i vecka 9

    Din bebis är nu stor som en genomsnittlig grön oliv. Ländgen huvud till stjärt är nu 22-30 mm och väger c:a 3 gram. Din kropp avslöjar utåt ännu inte att du är gravid, men din läkare skulle vid en undersökning kunna känna att din livmoder är förstorad (hahaha...jag är jättegravid och har en mage som en höggravid kvinna).Trots att din bebis är mycket liten så börjar den alltemer att likna en människa. Ryggen rätas ut och svansen krymper. Huvudet är fortfarande oproportionerlig stort i förhållande till resten av kroppen. Bebisens ögon är redan väl utvecklade och täcks av ett skyddande membran, och ögonlock som öppnas och stängs är fortfarande några veckor avlägsna.

    Vid den här tiden börjar också bebisen att göra små rörelser för att träna sina muskler. De är ännu för små för att du ska kunna känna dem men om du gör ett ultraljud så kan du förmodligen se dem. Armar och händer utvecklas snabbare än ben och fötter på det här stadiet.

    Det är fortfarande inte möjligt att se skillnad på pojkar och flickor eftersom de externa delarna av könsorganden ser mycket lika ut. I vecka 9 kan man tydlig se fingrarna.

    Ditt cirkulationssytem ändras under graviditeten och ditt blod ökar i volym med hela 50%. Volymökningen är viktig för att kunna tillgodose fostrets behov. Volymen kommer att börja öka redan under första trimestern och ökningen fortsätter under hela graviditeten. Denna utspädning av de röda blodkropparna kan leda till anemi och att du känner dig trött och orkeslös, något man kan åtgärda genom att se till att äta järntillskott.

    Phu...vad jag är trött. Var jag så här trött med Agnes? Antagligen... Nio veckor och in i vecka 10 i morgon... Den här oron för missfall vill inte försvinna..men jag vet att jag kommer slappna av efter v 12...lite i alla fall. Bara 30 veckor kvar...och jag som vill njuta av varje dag. Älskar ju att vara gravid men tröttheten är outhärdlig. Nu har det fettiga håret och tråkiga hyn oxå kommit fast jag vet att det går över. Jag längtar tills jag får känna bäbisen röra sig i magen!!! Vill inte på inskrivningen eftersom jag verkligen inte vill få min vikt nedskrivet på ett papper. Jag väger 7 kg mer än vad jag gjorde med Agnes. Sjukt... Varför berättade ingen att man inte kan äta lika mycket när man slutar amma...haha... Snart kommer jag komma över chocken och då ska jag bara njuta av min tjocka gravida kropp...twice in a lifetime! Agnes firades i helgen och jag var som en zombi. Skulle nog kunnat sova i flera dygn känns det som men trots att jag är så trött så vaknar jag på nätterna och har tre miljoner tankar. Hur ska vi göra med det och vad ska de säga på jobbet och var ska vi bo allihop och har vi råd med en större bil och hur ska älskade Agnes fixa det här...att bli storasyster. Får en klump i magen när jag tänker på att hon ska få dela all sin uppmärksamhet med ett syskon redan. Fast då tänker jag att de ska ha glädje av varandra längre fram...visst?


    I vecka åtta (2009-10-26)

    Under vecka 7 växer din bebis med en otrolig hastighet. I början av veckan är bebisen 7-8 mm och i slutet har den nästan fördubblats i storlek och ökat till 9-15 mm! Fostret väger ungefär 1 gram.

    Din bebis armar och ben är längre nu och har bildat leder. Händer och fötter kommer att bildas, och fingar och tår har redan börjat anläggas. Hjärtat är oproportionerligt stort och ser ut att sitta delvis utanför bebisens kropp, och har nu bildat en höger och en vänsterkammare. Hjärnan fortsätter att växa och luftrörskanalerna till lungorna är synliga. Ögonen börjar utveckla pigment, näsan mognar och början till ett ansikte kan urskiljas. Blindtarmen och mjälten är redan på plats tillsammans med de första anlagen till magsäcken.

    De flesta kvinnor vet i det här stadiet att de är gravida. Även om din kropp inte har förändrats så mycket ännu så kan du vara säker på att det kommer. Du kan ha gått upp något kilo i vikt, men det är inte ovanligt att förbli på samma vikt eller till och med gå ned något. Internt så tjocknar slemhinnorna i livmoderhalsen och en slempropp bildas som skyddar fostret mot omvärlden under graviditeten. Denna kommer att lösas upp och försvinna när det senare är dags för förlossning.

     

    Nu är jag gravid i vecka 8, dvs 7:e veckan + 5 dagar...snart 8 fulla veckor och ett stort kliv in i vecka 9. Vilken pestig väntan det är. Den här oron för missfall är skitjobbig. Jag räknar ner varje dag tills det har gått 12 veckor och visst, det kan hända något efter 12 veckor också men det brukar ju ske de första 12 veckorna.

    Den här graviditeten ärä annorlunda. Jag mår illa! Med Agnes mådde jag för bra hela tiden nästan. Visst var jag trött och hormonerna åkte berg och dalbana så jag hängde inte med riktigt men fy vad jag mådde bra. Nu mår jag lite lagom illa hela tiden nästan. Absolut inte så jag behöver kräkas och tyvärr inte så jag tappar aptiten men det finns där och påminner mig hela tiden. Jag var helt oförberedd på tröttheten. Det var ju likadant med Agnes men jag hade glömt HUR trött jag faktiskt blir. Nu är jag så trött så jag vågar knappt sätta mig i bilen. Somnar väldigt fort och tidigt på kvällen men vaknar ofta vid tre-fyra och kan inte somna om....oro, tankar, kissnödig och uppspelt över graviditeten. Det är ju så stort att ha ett liv i magen och jag sörjer redan att det här antagligen är sista gången. Jag älskar att vara gravid trots dålig hy, trötthet, illamående och all extra vikt som det kommer bli.

    Jag försökte ringa till MVC idag och få en tid men deras telefontid var indragen på måndagar pga besparingar. Tänk om min favorit Agneta inte jobbar där längre! Jag vill ju ha henne igen! Hon var så himla bra!

    Vilken mage jag redan har! Herregud vart ska det här sluta? Hur ska jag lyckas dölja det här för alla på lördag när vi firar Agnes? Phu... Jag trodde att min övervikt den här gången skulle dölja magen men jag ser höggravid ut redan! Läste dock att det är vanligt att bli stor snabbt vid andra graviditeten och det är flera i min nätgrupp som redan använder mammakläder. Hmmm...nu ska jag nog gå ner och leta reda på mina mammakläder!


    Berättat för mamma. (2009-10-20)

    Idag berättade jag för min mamma att Agnes ska bli storasyster. Jag behöver någon som orkar lyssna på mitt tjat om graviditet och framtid. Hon blev inte särskilt förvånad eftersom hon hade misstänkt att vi ville ha fler barn snart. Nu vill jag bara att Du ska finnas kvar i min mage lilla Skruttan och att allt kommer gå bra. Jag hade en egen invägning här hemma och väger 7 kg mer än vid förra graviditeten!!! Helt sjukt! Där blir lite att ta tag i om ett år....phu....

    Tröttheten har slagit till och jag gick och la mig strax efter åtta igår. Helt färdig hela tiden. Den här gången har jag eftermiddags och kvälls illamående vilket är mindre kul. Det är inte så att jag behöver kräkas men illamåendet finns där som en liten påminnelse om graviditeten. Jobbigt och mysigt samtidigt. 

    Jag har skojat med Magnus och sagt att tvillingar var väl kul...i alla fall när vi väntade Agnes. Han påstår att han har gjort tvillingar nu :) Vi får väl se....jag har inga tvillingar i släkten men han har. Vad förvånad jag skulle bli. En frisk liten junibäbis blir alldeles utmärkt.

    Min största fundering nu är fortfarande förlossningen. Usch, jag vet inte. Det finns för- och nackdelar hur jag än vrider och vänder på det. Om jag bortser från mig själv så är det fler risker vid kejsarsnitt men samtidigt så tänker jag att jag kanske inte är skapt för att föda barn naturligt. Med tanke på hur det gick med Agnes så verkade ju hon inte vilja komma ut och jag öppnade mig inte något trots flera, flera timmars värkar. Enligt deras mätningar så "stängde" jag ju mig :) Sedan måste jag erkänna att jag inte känner så stort förtroende för Växjö BB efter Agnes förlossning. Helt plötsligt hade jag fått lugnande spruta i låret och det var inte det jag behövde eller blev tillfrågad om det ens! Medlet påverkar dessutom fostret så jag var väl inte jättenöjd med deras behandling efteråt. Samtidigt så vill jag ju föda på riktigt. Jag vill gå och vänta och undra när det är dags och åka in och äntligen få det där j-kla badet som vi inte hann med förra gången! Usch, vad svårt det är.

    Jag har bestämt mig för att inte göra Nupp/Kub....tror jag....som det känns nu i alla fall. Om jag gör ett sådant test och får ett dåligt värde så måste jag antagligen göra ett fostervattensprov och det görs väldigt sent i graviditeten och sedan tar det en vecka innan man får besked och sedan ska det bokas tid för abort och då får jag föda fram en stor bäbis. Hemska tanke....tänk om den bara har lite Downs då! Nej, jag fixar nog inte det.

    Boar jag? (2009-10-16)

    Märkligt men det känns som om jag är i slutfasen eftersom att röja och fixa grejor känns helt plötsligt viktigast i hela världen (efter min kära familj då). Igår fick stackars Magnus börja borra när han kom hem och en timme senare hade vi mina gamla kökslampor över köksbodet i stället för den gamla trasiga. Det blev jättefint. Jag har precis ägnat en timme åt att rensa garderoben och lägga undan alla sommarkläder. Jag har inga byxor som passar mig längre. När jag ammade gick jag ner allt utom tre kilo och när jag slutade amma gick jag upp MASSOR igen och det är verkligen inget kul. Jag har inte ens ringt till barnmorskan för inskrivningssamtal för jag vill inte väga mig. Helt sjukt! Sedan är jag så rädd att Du inte ska finnas där i magen längre. Är det därför jag håller på och fixar och donar hela tiden? Vill inte ens tänka tanken...vilken mardröm att åka och lyssna på hjärtljudet och sedan visar det sig att där inte finns något som lever längre. 

    Det får mig att tänka på när mina kompisar försökte hitta Agnes hjärtljud väldigt tidigt i graviditeten. Min kompis jobbade då på akuten och vi åkte dit en kväll, tre tjejer och de andra hjälptes åt för att hitta hjärtljudet. När det inte hittade något började jag nästan lipa medan min icka sjukhusutbildade kompis försökte lugna mig med att när hon var gravid så hade de ibland jättesvårt för att hitta hjärtljudet...hihi... Tillslut drog de fram en ultraljudsmaskin och fick igång den och sprutade gegg på hela min mage. Helt plötslig var hon där....vår lilla Agnes och vi lipade alla tre. Liv...finns det något mer underbart?

    Sex veckor (2009-10-14)

    Idag är lilla fostret som inte ens kallas ett foster än, tror jag, sex veckor. Fast egentligen är det bara fyra veckor men ur gravditetsberäkningen så går det att läsa att jag nu har gått sex hela veckor idag. Om sex veckor är värsta krisen över. Vilken massa tankar som snurrar i mitt huvud. Med tanke på min ålder så är det ju ganska stor risk för missfall och jag försöker inte tänka på det men googlar på missfall och allt annat som jag inte borde läsa hela tiden. Jag vill ju så gärna att det här ska bli bra. Tidsmässigt är det här barnet perfekt planerat eftersom vi båda kommer vara hemma nästa sommar och då kan vi hjälpas åt att ge Agnes uppmärksamhet. Det känns lite otäckt att vår lilla tjej ska bli stor (för det kommer hon bli när hon blir storasyster)....hon är ju vår lilla liksom!

    Nu bankar hjärtat på lilla skrutten i magen. Helt overkligt. Tänk om jag kunde känna det eller höra det...iiiiihhh!

    Grav. test (2009-10-11)

    När jag var nere i Skåne och passade katterna började jag misstänka att det kanske fanns en liten i magen. Dagarna gick och jag hoppades och hoppades. När jag gått flera dagar över så åkte jag in till Åhus och köpte ett grav.test. Jag kunde ju inte åka hem till stugan eftersom mamma var hemma och hur skulle jag lyckas ta ett test där och få besked utan att hon skulle märka något. Jag åkte till bowlinghallen och frågade om det gick och beställa mat där eftersom vi skulle käka mat och fira min födelsedag lite i efterhand med Danne och Maria. Sedan smög jag in på toan och kissade på den lilla stickan. Det tog inte många sekunder förrän det syntes två väldigt klara streck och jag såg mig själv stå och le i spegeln. Åh, vad jag ville vara med min sambo i det ögonblicket! Jag skyndade mig ut till bilen och ringde honom och berättade. Han blev både glad och chockad...som jag ungefär...hur vi nu kan bli chockade när vi faktiskt bestämt men jag tror att vi båda inte förväntade oss att det skulle vara så enkelt....igen! Detta var måndagen den 5 oktober. Dagen då jag började fundera över livet som blivande tvåbarnsmamma med två blöjbarn, större bil, större hus, en liten Agnes som ska tvingas bli stor och hur vi ska få bonusbarnen att fortfarande känna sig viktiga i allt det här. Glad och orolig.

    Hur mår jag? (2009-10-09)

    Jag hade ju inte gått ner alla kilona sedan förra graviditeten och det är jag lite orolig för eftersom jag känner mig som en elefant för tillfället. Vetskapen om att jag bara kommer bli större och större känns inte jättekul men det blir något att bita i om ett år.

    Bonustjejen här hemma gick på mitt tampongtrick. Igår låga jag på sängen och höll mig för magen (helt omedvetet) och då frågade hon om jag hade ont i magen....sedan har hon nog sett att jag lagt fram tamponger och bindor för hon berättade för sambon på kvällen att hon visste varför jag hade ont i magen...jag hade nämligen mens. Hon är ju helt underbar!

    Jag känner väl inget speciellt än så länge. Det känns som förra graviditeten. Lite sug/ångestkänsla i magen och pyttelite illamående på kvällen. Bopparna börjar få en helschysst form till min stora glädje.

    Undrar när jag ska boka tid till inskrivningssamtal? Helt plötsligt så känns allt sådant inte så jättebrådskande och jag ser verkligen inte fram emot invägningen. Phu! Fast jag får väl tvinga med sambon på invägning också liksom förra gången. När vi väntade Agnes fick han också väga sig varje gång vilket vår underbara barnmorska nog tyckte var lite roligt. 

    Hoppas att allt kommer gå bra och att vi får behålla vår lilla tvåa (sambons femte!). 

    Undrar om det blir en tjej eller kille. Med tanke på alla fina kläder som finns kvar efter Agnes så hade det varit praktiskt med en tjej.

    Undrar om det kommer bli kejsarsnitt. Vet inte riktigt hur jag tänker kring förlossningen. Är väldigt, väldigt rädd för att det ska sluta som förra och har inget större förtroende för Växjö BB.

    Förlossningsuträknare (2009-10-08)

    Idag är du 5 veckor och 1 dag gravid.
    Befruktningen ägde rum omkring:
    16. september 2009
    Hjärtat börjar att slå:
    11. oktober 2009
    Embryot rör sig:
    4. november 2009
    Embryoperioden är slut, nu bär du på ett foster:
    11. november 2009
    Alla inre organ är färdigbildade:
    11. november 2009
    Risken för missfall avtar:
    25. november 2009
    Illamåendet avtar för de flesta:
    2. december 2009
    Könsorganen börjar bli tydliga(inte på ultraljud):
    9. december 2009
    Fostret sväljer och kissar:
    23. december 2009
    Ungefärlig tid för ultraljud:
    30. december 2009
    Du kan känna fostrets rörelser:
    6. januari 2010
    Fostret börjar få regelbundet sovmönster:
    20. januari 2010
    Fostret börjar att höra:
    10. februari 2010
    Nio av tio barn överlever om de föds nu:
    10. mars 2010
    Många foster lägger sig med huvudet nedåt:
    14. april 2010
    Beräknat förlossningsdatum:

    9. juni 2010


    Frågan "är du med barn?"

    dök upp idag. Helt oväntat ringde mamma och frågade om jag var med barn. Visserligen har jag lagt på mig en del kilo men det är inga graviditetskilo...snarare "för mycket godis-kilo"! Då hade lilla söta bonustjejen här hemma frågat min mamma igår när de pratade i telefon om jag hade haft någon mens när jag var nere i Skåne! Min mamma blev lite konfunderad och bonustjejen informerade henne om att annars kunde det ju faktiskt vara en bäbis! Haaahaaahaaa....den här kloka 9-åringen genomskådar allt. Jag är faktiskt bara gravid i vecka 6! Hon var den första som påpekade det även förra gången. Vår egen lilla Saida.

    Jag informerade i alla fall mamma om att det inte alls var så och att jag inte förstod var hon fått det ifrån. Sedan ringde jag sambon och vi skrattade gott åt den lilla detektiven här hemma. Jag la fram några tamponger i badrummet så vi får väl se om hon går på det... Helt underbar!

    Gravid igen (2009-10-08)

    Vilken gåva. Gravid igen. Jag tror att ingen av oss riktigt fattat det än...men det kan ju hända mycket än så länge. Vi bestämde oss för att vi ville ha fler barn och innan vi han tänka färdigt tanken så blev jag gravid igen :) 

    Nu går jag här och klappar mig på magen igen och tänker en miljon tankar. Hur ska det bli med lilla Agnes som bara är 11 månader nu. Tänk att hon ska bli storasyster!

    Enligt mina beräkningar kommer nästa Skrutta den 9 juni 2010.

    2009-10-08

    Den här kommer vara hemlig ett tag...tills jag berättat för min omgivning att jag är gravid i alla fall. Nu vet bara min sambo om det och vi väntar ut de magiska 12 veckorna tills det ska vara lite säkrare. Jo, jag har berättat för lilla blivande storasyster också men jag tror hon kommer vara tyst om vår hemlighet än så länge. Hon är 11 månader.


    RSS 2.0