sistochminst

När jag var nere i Skåne och passade katterna började jag misstänka att det kanske fanns en liten i magen. Dagarna gick och jag hoppades och hoppades. När jag gått flera dagar över så åkte jag in till Åhus och köpte ett grav.test. Jag kunde ju inte åka hem till stugan eftersom mamma var hemma och hur skulle jag lyckas ta ett test där och få besked utan att hon skulle märka något. Jag åkte till bowlinghallen och frågade om det gick och beställa mat där eftersom vi skulle käka mat och fira min födelsedag lite i efterhand med Danne och Maria. Sedan smög jag in på toan och kissade på den lilla stickan. Det tog inte många sekunder förrän det syntes två väldigt klara streck och jag såg mig själv stå och le i spegeln. Åh, vad jag ville vara med min sambo i det ögonblicket! Jag skyndade mig ut till bilen och ringde honom och berättade. Han blev både glad och chockad...som jag ungefär...hur vi nu kan bli chockade när vi faktiskt bestämt men jag tror att vi båda inte förväntade oss att det skulle vara så enkelt....igen! Detta var måndagen den 5 oktober. Dagen då jag började fundera över livet som blivande tvåbarnsmamma med två blöjbarn, större bil, större hus, en liten Agnes som ska tvingas bli stor och hur vi ska få bonusbarnen att fortfarande känna sig viktiga i allt det här. Glad och orolig.