sistochminst

Din bebis längd är denna veckan ungefär 32 cm från huvud till stjärt och 46 cm totalt. Den väger nu omkring 2.2 kg. Håret fortsätter att växa sig längre och tjockare. Bebisens hårfärg kommer troligen att förändras efter förlossningen, så om den är blond finns det en chans att det mörknar senare eller vice versa.

Det mesta av lanugohåret trillar av vid den här perioden, men vernixproduktionen ökar. Bebisen tar kalcium från dig för att kunna bilda skelett så därför är det viktigt att du för i dig mycket kalcium, antingen genom att dricka mjölk och/eller genom kosttillskott.

Om du skulle föda bebisen nu skulle den klara sig bra utanför livmodern, den största skillnaden mot ett fullgånget barn är lungornas mognad. även om lungorna i vecka 35 inte är helt färdigutvecklade så är chanserna goda att bebisen skulle klara sig utan intensivvård.

Bebisen flyter inte längre omkring utan vilar på livmodern. Naglarna har nu vuxit över kanten på fingrarna och bebisen kan riva sig på dem.

Från naveln är det c:a 14 cm till den övre delen av din livmoder, men tänk på att detta mått kan variera från individ till individ. Du ska inte oroa dig om du inte har exakt samma mått som dina gravida vänner så länge som du växer som du skall. En växande livmoder är ett tecken på att bebisen där inne växer bra.

Dina Braxton-Hickssammandragningar tilltar i styrka och frekvens allteftersom din kropp förbereder sig för förlossningen. Sammandragningarna börjar i övre delen av livmodern som blir spänd och hård för att sedan sprida sig nedåt och slappna av. Många misstar de här "övningssammandragningarna" för verklilga förlossningsvärkar, men det är oftast falskt alarm. Ett sätt att avgöra om det är Braxton-Hicks eller "verkliga" sammandragningar kan vara att gå omkring en stund. Om spänningen då släpper, och om det inte gör ont så är det nästan säkert Braxton-Hicks du upplever.

Jag försöker ta det väldigt lugnt...men det är ju inte så lätt med en 1,5 åring där hemma som bara sprudlar av bus och glädje och som inte går att motstå. Det känns som om sammandragningarna på kvällarna har lugnat ner sig och de gjorde ju faktiskt inte ont. Lite jobbigare är det när jag ger mig på försök som att "springa" till bussen. För det första måste det se fantastiskt roligt ut och för det andra så säger kroppen ifrån. Sammandragningar och hugg i magen gör att jag måste stanna upp och stå stilla lite när jag försöker snabba på. Jag försöker även att inte vara "Superkvinnan" på jobbet utan det får bli som det blir. Hinner jag inte så hinner jag inte och inget jobb (även om jag har det roligaste av alla) är värt att riskera något för vår lillkille!

Igår var jag hos barnmorskan. Alla värden var bra och jag hade gått upp exakt 10 kg. Känns dock som 20 kg och jag längtar efter när magen sjunker ner så jag kan börja andas igen...som en normal människa. Du härjar runt som en galning i magen och jag älskar det! Jag var helt säker på att Du hade fixerat Dig men tydligen så ligger Du med huvudet ner men bredvid utgången :) Om vattnet går nu så ska jag lägga mig raklång och ringa förlossningen så får de avgöra om det blir ambulans in! Tydligen så kan navelsträngen hamna i kläm! Varför kan det inte bara vara enkelt? Vad är det här liksom? Ambulans?!? Jag har aldrig åkt ambulans. I vanliga fall hade jag sagt att det kommer ju så klart inte att hända eftersom jag gick ju över tiden med Agnes och blev dessutom igångsatt efter två veckor! Nu litar jag inte på något längre...allt är annorlunda den här gången....fast det är lika fantastiskt...en bäbis...i min mage. Kan det blir större? Jag börjar redan få ångest över att det här är sista gången. Aldrig mer få känna en bäbis härja och hicka och aldrig mer få uppleva tröttheten, längtan, ständiga kissandet, nyfikenheten, oron, sammandragningar, karatesparkarna...fast man ska aldrig säga aldrig! Det är ju det där med åldern.... 

Nu väger bebisen c:a 2 kg och mäter totalt omkring 45 cm från topp till tå.

Förutom att gråta så kan nu bebisen göra allt som en nyfödd 40 veckors bebis kan. Det börjar bli trångt om utrymme inne i livemodern, men bebisen kan fortfarande sparka och röra sig. Den sover mycket under den här perioden, precis som en nyfödd bebis. Ögonen rör sig under REM-sömnen, och forskarna tror att fostret drömmer livfullt inne i livmodern.

När bebisen är vaken så använder den sina sinnen; den lär sig alltmedan den lyssnar och känner. Bebisen har sannolikt valt en förlossningsposition nu och ligger antingen med huvudet nedåt eller uppåt (sätesbjudning). När barnmorskan känner på din mage så kan hon känna hur barnet ligger och eventuellt försöka vända det om det ligger med stjärten först.

Om bebisen föds denna veckan så är lungorna sannolikt starka nog att fungera utan hjälp, men den kan ändå behöva vård av specialisttränade läkare och sköterskor.

Ögonen är öppna under vakenperioderna och färgen på dem är vanligen blå, oberoende av vad den permanenta färgen senare kommer att bli, då pigmenteringen inte är färdigutvecklad. Den slutliga pigmenteringen kräver att ögonen utsätts för ljus och sker vanligen inom några veckor från förlossningen.

Din livmoder befinner sig nu c:a 15 cm ovanför din navel. Din viktökning ligger förmodligen mellan 10-13 kg. Under de sista veckorna upplever många att de behöver kissa oftare. Livmodern trycker på urinblåsan och kan göra att du behöver gå på toaletten ofta. Din livmoder har blivit c:a 500 gånger större än den var innan du blev gravid!

Produktionen av röda blodkroppar har nu börjat komma ikapp och blodbristen och andfåddheten som du kanske upplevde tidigare börjar avtaga under den här perioden.

Sista veckan som jag är sjukskriven på halvtid. Naturligtvis har jag börjat få ont i ryggen nu! Hur gick det här till? Jag har ju aldrig ont i ryggen! I söndags hade vi kalas för Magnus och när gästerna åkt fick jag ligga och vila ryggen i två timmar! Hjälpte inte så tillslut blev det värktabletter. Jag försöker låta bli att lyfta Agnes om dagarna men det är ju inte så lätt. Hon behöver ju lyftas i och ur sin säng, skötborden, stolen, gungan och sedan vill hon ju bara kramas ibland och hur lätt är det att säga nej då? Magnus gör det mesta där hemma med Agnes men tänk om hon tror att jag inte vill! Idag ska vi i alla fall gunga. Du, lilla Tage eller vad det nu blir är igång varje timme. Det är fullt ös i magen men jag har bara känt dina hickningar vid ett tillfälle. Nu har jag börjat handla lite babykläder. Det är ju svårt att låta bli. Känns helt overkligt att vi snart har en liten kille hos oss. Undrar hur du ser ut och om du kommer vara lik Agnes? Du blir nog lika gullig som alla dina syskon. Min största oro nu är orken. Storasyster har senaste veckorna vaknat flera gånger/natt och jag har så svårt för att lägga mig och vila på eftermiddagen. Nu ska jag börja jobba 75 % och är orolig för att jag inte ska orka med! Måste försöka ta det väldigt lugnt på helgerna och bara varva ner. Allting behöver inte alltid vara så perfekt och man måste inte alltid vara så himla duktig. Viktigast är att vi alla mår bra och att vi orkar ta hand om varandra även om vi blir fler och fler =)

Under den här perioden rör bebisen sig mer och kraftfullare än någonsin. Kommande veckor bli utrymmet att röra sig allt mindre, och den så kallade fosterställningen blir den enda möjliga.

Tillväxttakten avtar nu något och utgörs främst av ökat underhudsfett som också gör att bebisen ser rundare och mindre skrynklig ut. Amningsreflexen är utvecklad och vid beröring av kinden vänder bebisen på huvudet för att söka efter bröstet, och beröring av underläpp gör att den öppnar munnen. Den klarar också att suga och svälja på ett koordinerat sätt.

När man mätt aktiviteten i hjärnan har det visat sig att det händer saker även när barnet sover. Kanske drömmer det redan. Nu kan barnet skapa röda blodkroppar. Bebisen uppfattar ljus och mörker, natt och dag. Om barnet kan fokusera blicken redan i livmodern är forskare inte helt eniga om. Några hävdar att barnet lär sig fokusera först under första till andra levnadsmånaden.

Vikt 2 200 gram.

Nu är det tungt!!!