sistochminst

Jag hade ju inte gått ner alla kilona sedan förra graviditeten och det är jag lite orolig för eftersom jag känner mig som en elefant för tillfället. Vetskapen om att jag bara kommer bli större och större känns inte jättekul men det blir något att bita i om ett år.

Bonustjejen här hemma gick på mitt tampongtrick. Igår låga jag på sängen och höll mig för magen (helt omedvetet) och då frågade hon om jag hade ont i magen....sedan har hon nog sett att jag lagt fram tamponger och bindor för hon berättade för sambon på kvällen att hon visste varför jag hade ont i magen...jag hade nämligen mens. Hon är ju helt underbar!

Jag känner väl inget speciellt än så länge. Det känns som förra graviditeten. Lite sug/ångestkänsla i magen och pyttelite illamående på kvällen. Bopparna börjar få en helschysst form till min stora glädje.

Undrar när jag ska boka tid till inskrivningssamtal? Helt plötsligt så känns allt sådant inte så jättebrådskande och jag ser verkligen inte fram emot invägningen. Phu! Fast jag får väl tvinga med sambon på invägning också liksom förra gången. När vi väntade Agnes fick han också väga sig varje gång vilket vår underbara barnmorska nog tyckte var lite roligt. 

Hoppas att allt kommer gå bra och att vi får behålla vår lilla tvåa (sambons femte!). 

Undrar om det blir en tjej eller kille. Med tanke på alla fina kläder som finns kvar efter Agnes så hade det varit praktiskt med en tjej.

Undrar om det kommer bli kejsarsnitt. Vet inte riktigt hur jag tänker kring förlossningen. Är väldigt, väldigt rädd för att det ska sluta som förra och har inget större förtroende för Växjö BB.