Andfådd! (2009-11-07)
Phu...vad jag flåsar. Jag tycker att jag är ganska van att vara ute och gå med Agnes men nu kan jag inte gå upp för trappan utan att bli helt andfådd. Jag blir till och med andfådd av att prata i telefon....utan att vara upprörd! Märkligt det här med att vara gravid...men jag älskar det. Jag står och tittar på min fläskmage i spegeln och låtsas att det är en gravidmage...och att det är därför som inga kläder passar längre.
Den här grisinfluensan. Suck. Tänk om jag hade alla svaren. Jag struntar faktiskt i mig själv men är lite orolig för bäbisen i magen och för Agnes. Tänk om vaccinet påverkar bäbisen. Jag vill verkligen inte vaccinera mig nu i alla fall när det är så mycket som händer med lilla skruttelutten... och Agnes..hur ska jag skydda henne? Behöver jag skydda henne? Egentligen vill jag nog gräva ner mig i ett skyddsrum med familjen och vänta där tills de säger på radion att faran är över. Det här tjatet om att det är en samhällsskyldighet att vaccinera sig gör mig vansinnig. Nej, det är det inte. Vi har vissa skyldigheter i det här landet som att betala skatt t ex men det finns även något som heter rätten att få bestämma över sin egen kropp. Om jag inte vill vaccinera mig så är det mitt ansvar och alla pratar om riskgrupper hit och dit. De var ju de första som fick vaccinet så de behöver ju inte gnälla om mitt samhälleliga ansvar....örk...jag köper resonemanget att det är bra om jag vacccinerar mig för då har Agnes en mindre som hon kan bli smittad av men ska jag tvinga alla i Agnes närhet att vaccinera sig? Dessutom kan du bära runt viruset även om du är vaccinerad....så det så! Örk för det här i alla fall...och varför behöver vi nu bara ta en spruta och inte två. De verkar ju verkligen ha koll på det här...verkligen. Jag har fortfarande tid på mig att bestämma mig och eftersom jag inte har en förvaltare som styr över mig så är jag fullt kapabel att fatta mina egna beslut över min egen kropp.
Däremot har jag ingen kontroll över min vikt. Inget godis och ingen alkohol (så klart) på över en månad och jag växer ändå...suck...fast det är ju min gravidmage....yeah right...fast jag ser verkligen höggravid ut och det börjar verkligen bli läge för att meddela omgivningen..och jag är bara i vecka 10.
Åh, vad jag längtar efter vår lilla tvåa och vad jag oroas över vår lilla underbara etta. Hur ska vår lilla gulliga Agnes fixa det här?
Den här grisinfluensan. Suck. Tänk om jag hade alla svaren. Jag struntar faktiskt i mig själv men är lite orolig för bäbisen i magen och för Agnes. Tänk om vaccinet påverkar bäbisen. Jag vill verkligen inte vaccinera mig nu i alla fall när det är så mycket som händer med lilla skruttelutten... och Agnes..hur ska jag skydda henne? Behöver jag skydda henne? Egentligen vill jag nog gräva ner mig i ett skyddsrum med familjen och vänta där tills de säger på radion att faran är över. Det här tjatet om att det är en samhällsskyldighet att vaccinera sig gör mig vansinnig. Nej, det är det inte. Vi har vissa skyldigheter i det här landet som att betala skatt t ex men det finns även något som heter rätten att få bestämma över sin egen kropp. Om jag inte vill vaccinera mig så är det mitt ansvar och alla pratar om riskgrupper hit och dit. De var ju de första som fick vaccinet så de behöver ju inte gnälla om mitt samhälleliga ansvar....örk...jag köper resonemanget att det är bra om jag vacccinerar mig för då har Agnes en mindre som hon kan bli smittad av men ska jag tvinga alla i Agnes närhet att vaccinera sig? Dessutom kan du bära runt viruset även om du är vaccinerad....så det så! Örk för det här i alla fall...och varför behöver vi nu bara ta en spruta och inte två. De verkar ju verkligen ha koll på det här...verkligen. Jag har fortfarande tid på mig att bestämma mig och eftersom jag inte har en förvaltare som styr över mig så är jag fullt kapabel att fatta mina egna beslut över min egen kropp.
Däremot har jag ingen kontroll över min vikt. Inget godis och ingen alkohol (så klart) på över en månad och jag växer ändå...suck...fast det är ju min gravidmage....yeah right...fast jag ser verkligen höggravid ut och det börjar verkligen bli läge för att meddela omgivningen..och jag är bara i vecka 10.
Åh, vad jag längtar efter vår lilla tvåa och vad jag oroas över vår lilla underbara etta. Hur ska vår lilla gulliga Agnes fixa det här?
Kommentarer
Trackback
