sistochminst

Visst är det coolt att kroppen klarar av det här! Min mage är gigantiskt och jag är rädd för att trilla framåt hela tiden :) Fast nu är det inte lång tid kvar....börjar bli lite stressad faktiskt och började tvätta alla nya babykläder idag...jodå, släkten har redan varit igång och handlat till Dig. Du har ingen aning om hur många snälla människor det finns i Din omgivning.

Idag tog jag ett bad och låg och njöt av min stora mage. Jag tycker det är helt fantastiskt att se hela magen ändra form när Du bökar runt där inne. Sedan snittdatumet blev fastställt så har det blivit riktigt verkligt och tankarna snurrar. När jag vaknar på natten så går det absolut inte att somna om....hur ska det bli och hur kommer Du vara? De här nio månaderna har gått alldeles för fort samtidigt som det ska bli skönt att bli lite rörlig igen. Nu är jag helt värdelös och efter en promenad med Agnes idag så fick jag gå in och lägga mig med benen högt. Är det inte ryggen så är det sammandragningar eller så är det svullna ben. Du är dessutom en jäkel på att sparka uppåt och ibland skriker jag nästan rakt ut av smärta. Lille goa vilding!

Storasyster klappar på min mage och säger bäbi men har ingen aning om vad som väntar. Vår lilla teaterapa kommer få konkurrens. Idag låg jag och förklarade för henne att lillebror ska sova i säng hos oss och att han antagligen också kommer ha nappar och att han kommer att ha blöja och behöva låna Agnes skötbord. Hon tittar och lyssnar och ser mest förundrad ut när jag säger att han ska äta mat från mammas båppar....då blir ögonen ännu större!

Snitt. Vad konstigt. Jaha, hejdå allesammans. Nu åker vi och nästa gång jag kommer hem så är det med en lillebror. Kommer det göra ont? Jag hade ju så ont sist med Agnes så själva bedövningen och utdragningen (det var verkligen så enligt Magnus....Agnes satt hårt fixerad) kändes ju inget. Däremot så kommer jag väl ihåg ångesten innan ljudet från Agnes kom och den låååånga stunden innan jag fick behålla henne vid mitt bröst. Tänk om Du inte skriker och tänk om de bara rusar iväg med Dig. Jag är ju ganska maktlös när jag ligger där med ett öppet sår och helt bedövad från midjan och neråt. Tänk om jag börjar störtblöda och de måste ta hela livmodern. Varför har jag tittat på alla dessa hemska förlossningar på faktakanalerna? Nu vet jag alltför väl vad som kan hända....suck....ja, ja, om jag kommer ihåg det så vill jag i alla fall se moderkakan den här gången. Vi fick aldrig se den förra gången. Mindre än tre veckor kvar!!!! Dags att lägga upp fötterna lite....